Sofia hver dag

Hanteringen fick hon genomgående treor på, följer med, accepterar utan att engagera sig. Är inte överraskad över det heller.

Avståndsleken... hon följde figuranten med intresse men när jag släppte så sprang hon mest och nosade på träd och liknande. Men hon var glad över att hälsa på figuranten när vi gick dit i koppel men leksugen var hon ju absolut inte. :)

Passiviteten fick vi trea på, hon slappnade aldrig av riktigt. På slutet lade hon sig ned och tuggade sönder en pinne.

Dumpe, skällde på den fan och gick inte fram förrän jag lockade. Inga kvarstående rädslor, här är jag mäkta stolt över min sötnos!

Skramlet skällde hon också på, men hon gick fram själv när jag gått fram halva vägen. Imponerad!

Inga kvarstående rädslor att tala om där heller, hon tittade till lite på den första promenaden.

Spökena skällde och morrade hon på hela tiden de gick mot oss. Men sedan var hon ju glad att se människorna under huvorna.

Skottet ja, hon undrade mycket över var skytten var och sprang runt och jag fick henne inte att leka efter andra skottet så de ville inte skjuta de två sista. Så kan det gå.

Nu håller vi på med lydnadsträning. Vi är väldigt ringrostiga men jag tror vi är på rätt väg för åtminstone debut i vår. Men tyvärr har jag lärt in en position som är alldeles för långt fram. :(

Det är ju första hunden, man kan ju inte lyckas med allt, men det är hemskt svårt att lära om! Jag testar på lite olika sätt och ber Kristoffer att filma men det känns väldigt motigt just nu.

Annars, om vi bara får bukt med den positionen så kan det nog gå bra. Lite tävlingsträning och uthållighet saknas, men vi har kläm på de flesta momenten nu i alla fall. Tandvisningen skulle må bra av lite träning. Och platsliggningen. Nåja, det finns att pilla på märker jag.